Thursday 12 April 2012

Things can always get worse


-Please don't tell me it's runner's knee, were the first words out of my mouth when I walked into the doctor's office.
Ten minutes later, he looked at me and smiled.
-It's runner's knee, he said.

He had twisted my leg this way and that, pressed his thumb all over my knee and observed my legs while I stood before him. It hadn't hurt anywhere, no matter how he twisted my leg, so the diagnosis (lacking, I suppose, a better one, since it didn't hurt) was runner's knee.

A prescription of diclofenac for two weeks, insoles for my over-pronation, no running for a month and a visit to the physiotherapist is the course of action now. I know what you're about to say, and lemme stop you right there. Yeah, it could be worse. It could have been six months. I could be sitting in a wheelchair. But I wonder if people say the same to the guy in the wheelchair? It could be worse? You could be tetraplegic? Or to the cancer patient with three months to live: hey! Cheer up! It could be worse. It could just be ONE month! And how about if you had burned your toast this morning! JUST THINK HOW MUCH WORSE IT COULD BE. Don't you feel guilty about whining now, my little bald friend?

It could be that my brain put everything the doctor said through the ”I hate you for bringing me bad news” filter, but he seemed to be enjoying this. He said ”Well, when you run as much as you do, you're bound to get injured” and I swear. That smug bastard gloated. Like, serves you right you stupid cow for having ambitions. And I hadn't even told him how much I'd run in Skövde, or how much I'd like to be able to run in the future. I think I'll save that information for people who are more...like-minded.

I went for a walk in the woods afterwards. Walking is too slow but at least you get to see more.

Hey, you know what's exactly a month from now? That is to say, on the first day I'm supposed to be able to run again? Göteborgsvarvet! I'm going to walk it if I have to.


10 comments:

  1. This comment has been removed by the author.

    ReplyDelete
  2. Skicka mig din email adress så kan jag berätta lite mer om hur jag gjorde med mitt löparknä!

    medlem@ojefelt.se

    ReplyDelete
  3. Men åååå... Fast det kunde varit värre! som du säger. Förstår din frustration!
    Massor med krya på dig kramar - trist att inte bli inspirerad av dina rundor, men jag får försöka peppa dig med mina knaggliga rundor istället haha ;)
    Snart blir du bättre!

    ReplyDelete
  4. Oh dear that is so frustrating. But try to enjoy the walking in the mean time, and then when you get back to running, it will be even better.

    ReplyDelete
  5. Verkligen stort tack och kramar!
    Jag lovar att uppdatera och innan dess är du väl i spåret igen ;) Med lite tur!

    ReplyDelete
  6. Hej! Halkade in här via Anneli:) Jobbigt med löparknä! Hade det själv för några år sen och det tog nästan ett halvår att bli bra, med wetwest och styrketräning och massa stretch!! Sen träffade jg en läkare i samband med att jag fått ryggont nu i somrast, och fick diagnosen diskbråck. Han tror att löparknät var kopplat till diskbråcket... Har nämligen haft massa problem med både knä och rygg, samtidigt. Du har inte haft nåt sånt? Lycka till!

    ReplyDelete
  7. Många vill hjälpa... Jag stretchade bort ett löparknä. Stå med benen tätt i kors, så att fötternas utsidor är kant i kant. Böj det främre benet lite lätt. Häng snett över benen, mot bakre benets fot. Det ska dra i bakre benets rumpa och baksida lår. Res dig sedan upp. Fortafarande med benen i kors, och luta hela kroppen, från höften, åt sidan. Byt sida. Lättare att visa...

    ReplyDelete
  8. Läkare med den där inställningen ska bojkottas! Han är bara avis.
    Sök "a second opinion"!

    ReplyDelete
  9. Ok, intressant! Jag har egentligen inte heller typiska diskbråckssymtom, men MR visade att det läcker vätska från en disk i ländryggen. Har ont i ryggen, men nästan mer ont i höftböjare och knä. Hela undre kroppshalvan blir liksom stel! Allt i kroppen hänger ju uppenbarligen ihop... Du kommer nog att blir bra fort. stretcha på som tusan, och lite bålstyrka skadar ju aldrig:)

    ReplyDelete
  10. Tycker som Ingmarie att du ska söka en "second opinion", för jag tycker en månad utan löpning låter väldigt mycket. Många jag känner (inklusive mig själv) har blivit av med löparknä genom att stretcha, rehabträna och springa. Visst hade jag fyra veckor då jag totalt sprang ca. 30 km (alltså i princip ingen löpning alls), men det var inte 0 km. Men jaa, jag är ju inte läkare, men skulle ja få löparknä igen skulle jag göra som förra gången. Helt utan löpning vill jag inte vara. Håller tummarna för dig!

    ReplyDelete