Tuesday 20 November 2012

Headlamp premier. Sort of.

Time for a short break. Yesterday I discovered, to my great horror, that I had somehow completely missed the fact that I had 4 (!) assignments to turn in for my photography courses, and I have been frantically trying to turn a yellow slide red all morning. Painting blades of grass at pixel level can induce a Parkinsons attack in my right hand, and slide pixels that I've already painted red turn yellow again. Yes, I was that kid in school that couldn't paint within the lines. No fine motor skills to speak of.

Photoshop can be monotonous work sometimes but it's still fun, in a meditative way. Kind of like knitting (I would say if I knew how to knit). Good thing the course leaders are generous with their deadlines. Although I do like to turn in my assignments on time.

Last night I skipped training with AIK and ran with J instead. They were going to run intervals and I wasn't sure if my body was up to it, after the 30 km two days previously. We jogged by the river, me with the headlamp on my forehead, planning in all seriousness to run around all bridges, a total of 14 km. Yeah. I skipped intervals so that I would take it easy, if you're CRAZY and by taking it easy you mean 14 km. It didn't matter though, because after 5 km my knee started feeling weird. As you probably know, I won't stop if I'm not absolutely sure there's something wrong, so I pushed on for a few hundred meters until I was sure. We walked for a minute or so, and then my knee was good to go. But I had revised my plan. 14 km would be too much this evening, and my headlamp premier would have to wait. I kept to the lit parts of the river path and ran a couple of faster kilometres instead, to a total of 10. A golden star for my wisdom in the matter.

This morning I woke up with the feeling that I had swallowed half a litre of snot in my throat. I'm so sorry to gross you out, you guys, but there is no other way to describe that unmistakable feeling that you're about to get the flu. So I did what any sane person would do: I put on my Kinvara and ran to the gym, trained TRX for 40 minutes followed by half an hour at the machines, then ran home again. Ah, denial, my old friend, we meet again.

Shockingly, exercising for nearly 2 hours didn't make things better. So now I'm sipping some peppermint tea wrapped up in some warm clothes. Nothing to do but prey that it's all just in my head. And keep painting pixels.

6 comments:

  1. Jag brukar också alltid förneka när jag håller påa tt bli sjuk. Ibland lyckas det! (och ibland inte, hehe...)

    Däremot blir jag sjukt sugen på att läsa en kurs i foto! Har blivit totalt instagramfrälst, haha, och jag har ju faktiskt en systemkamera som ligger och dammar hemma!

    ReplyDelete
    Replies
    1. Gör det! Jag kan varmt rekommendera dessa distanskurser, och VT13 är tyvärr sista gång de kommer att köra dem!

      Delete
  2. Haha. ja det där känner man ju igen. Peppar peppar är det dock evigheter sen jag var förkyld. Så längesedan att jag glömt när...
    Håller tummarna för att det bara är inbillning du känner. ;-)

    ReplyDelete
    Replies
    1. Tack! Men det var nog inte inbillning. Jag är inte direkt jättesjuk, men det räcker med att det känns konstigt i halsen. Jag vilar tills vidare :)

      Delete
  3. Åh inget mer krångel med knät nu!
    Jag är sååååå sugen på att springa. Av någon anledning blir jag mer sugen av detta väder. Kanske för att det var då jag körde alla pannbenspass. Det kommer. I februari ska jag nöta igen :)
    Jag gick 5 lektioner i visuell kommunikation, men det var liksom för mycket tänk just då. Jag orkade inte. Tog en lång paus, men det är nog dags nu igen. :)
    Kram och tack för dina rara ord hos mig!

    ReplyDelete
    Replies
    1. Jag misstänker att knäet krånglar pga skorna. Jag tänkte börja springa i Five Fingers igen, åtminstone ett pass per vecka. Jag tappar tekniken lite grann när jag springer i tjockskor.
      Jag förstår vad du menar! Det är så eländigt att springa i skitväder men man känner sig så stark efteråt när man inser hur duktig man har varit :)
      Ja, det är en väldigt krävande kurs. Tur att jag inte jobbar medan jag läser, jag skulle nog inte orka med den...
      Kram!

      Delete