Monday 6 August 2012

All we need is just a little patience


Turns out you can survive the first day of work after a long leave, especially if you have great colleagues that make you laugh. Also, despite the grey weather, feeling really tired at the end of the work day and wanting nothing more than running straight home, you can run the planned 10 km there. Miracles do happen, moreover, and the photography course you didn't think you'd get into suddenly has a place open for you.

What was slightly less successful (only time will tell just how stupid it was) was to opt for increasing the time for my running intervals by yet another minute, only 2 days after I increased it from 3 minutes to 4. I'm in a hurry to get back, that's no secret; up until this point I've been a really good girl and followed my physio's instructions to a T. But my patience is running low. I don't want to keep looking at my Garmin to make sure I don't run more than I should. I don't want to be back to square one. I don't want to feel like I'm cheating when I look at how fast I run, because I don't include the walking breaks. I just want to run like I used to. Go with the flow. Let my mind (and my body) wander.



I'm nervous. What will my knee think of this latest development? What will it think of running on tarmac after so many rounds in the forest? And how long will I have to keep looking over my shoulder before I can relax and accept that my runner's knee is gone for good?

6 comments:

  1. Åh vad jag känner igen mig i allt du skriver!! Men du har kommit betydligt betydligt längre än jag. Har för övrigt fått ett bakslag i ryggen efter allt jobbande... Håller tummarna för att ditt knä håller!:)

    ReplyDelete
    Replies
    1. Nej, vad tråkigt! Hoppas att det blir bättre snart, det är hemskt att inte kunna lita på att kroppen håller...
      Jag har kommit långt, ja. Det är lätt att glömma att det inte var så länge sen jag bara fick springa 2 minuter åt gången. Men det känns ändå som fusk att jag tar gångpauser, att jag inte får säga att jag springer milen förrän jag kan springa den utan pauser. Konstiga tankar man får ibland.

      Delete
  2. Kom hem från Greklandet igår! Riktigt skönt med lite svalare så man orkar träna ordentligt igen!

    Vad säger knäet efter din utmaning?

    ReplyDelete
    Replies
    1. Välkommen hem! Jag vet vad du menar...värmen är bra för själen kanske men absolut inte för löpningen.
      Knäet mår bra denna vecka! Så jag tänkte utmana det lite till!

      Delete
  3. Lita på din intuition. Då kommer din kropp att tacka dig . :-)

    ReplyDelete
    Replies
    1. Jag lyssnar på kroppen väldigt, väldigt noga. Så noga att jag nästan hör röster ;)
      Nej men allvarligt. Jag får träna upp min intuition för den säger ingenting just nu. Det blir ett litet prov för knäet senare idag. 2 km löpning utan gångpauser.

      Delete